Cookie-inställningar

Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse och personlig service. Genom att samtycka till användningen av cookies kan vi utveckla en ännu bättre tjänst och tillhandahålla innehåll som är intressant för dig. Du har kontroll över dina cookiepreferenser och kan ändra dem när som helst. Läs mer om våra cookies.

Leif Löfholms projekt i Australiens öken

Leif minns unikt projekt i Australiens öken

Leif Löfholm är utbildad ingenjör och har arbetat på Solving sedan 1990. Han anställdes som programmerare för ett projekt i Luxemburg och har sedan dess arbetat som projektledare i många år. Numera arbetar han med tekniskt stöd på försäljningen.  

– Jag trivs väldigt bra på Solving. Vi är många som varit här länge, vilket jag skulle säga är bra betyg för företaget. Det är en mycket bra arbetsplats.

Bland de många arbeten han varit med om under åren är det speciellt ett som utmärker sig. Ett australiensiskt gruvföretag behövde hjälp med att automatisera materialflödet i sin reparationsfabrik i Mooka, mitt i öknen i nordvästra Australien, och tog kontakt med Solving. Leif blev ansvarig projektledare och minns uppdraget som ett unikt och givande uppdrag. 

Att ha en fabrik i ett område där det är för hett att bo är knepigt. Mooka ligger i öknen, 30 km söder om Port Hedland vid kusten. Australien är rikt på metaller och mineraler och därmed också rikt på gruvor. Varje gruvföretag har ett eget järnvägsnät för att transportera mineralerna till kusten. Det här gruvföretaget har över 20 000 järnvägsvagnar som de använder för att transportera material. För att underhålla vagnarna har de en underhållsdepå i Mooka, där vagnarna repareras och tas i bruk igen.  

– I Mooka kan temperaturen stiga till över 50 grader sommartid, berättar Leif. Det finns knappt någon bosättning i området, utan de anställda flygs in för sina skiften och bor i en barackby på området. Det gör att personalkostnaderna är väldigt höga. Klimatet är hårt och krävande; det finns t.ex. fyra anställda som har som uppgift att hålla depåområdet fritt från giftormar. 

Reparationsverkstaden behövde 30 truckar i fyra olika modeller för att kunna automatisera allt materialflöde och minska på personalresurserna.  

– Vi gjorde AGV-truckar, laserstyrda självgående truckar, som hanterar olika slags laster. Var 28:e minut kommer en ny vagn in i depån. En trucktyp drar t.ex. in vagnen, en annan transporterar boogieaxlarna inne i fabriken. Montörerna ska kunna koncentrera sig helt på reparation och underhåll av vagnarna och inte fundera på materialflödet, förklarar Leif. 

Leif minns resorna till Australien med värme, även om de var tunga.  

– Det var långa arbetsdagar och projektet var väldigt omfattande. Deras projektledare och jag fick en bra relation och vi har fortfarande kontakt. Upplevelsen av själva Australien är det jag minns bäst. Jag var där i flera omgångar och fick uppleva hettan och klimatet, och det vackra Melbourne. Jag hade ett projekt i Chile samtidigt, söder om Santiago, så jag reste dit från Australien via ett stopp på Bora Bora. Det blev ett minne för livet, säger Leif.  

Flera berättelser

Andreas Muukkonen: När resan blir målet
Johan Lillqvist, montör